lördag, februari 12, 2011

JAG KAN FLYGA...

.... men jag är skiträdd.

Hatar att flyga.
Det är bland det värsta jag vet. Känslan av att inte ha kontroll, vad som kan hända om vi störtar ner 10 000 meter, lufttrycket som värker i öronen och känslan av att inte höra något förutom flygplanets brus.
Usch.

Men jag gör det ibland. Enbart för att jag älskar att resa och upptäcka nya platser. Vilken kombo va.

En sak som däremot är trevlig vad gäller själva flygupplevelsen är att man kan hamna bredvid vem som helst. (Om man nu reser själv menar jag. Det är ju inte så himla kul att behöva dela på sig om man reser i sällskap med någon)... Men om jag reser själv (det hände senast 1997 men i alla fall, låt mig berätta) så kan det vara utomordentligt trevligt. En del kan nog tycka det är störigt men i mitt fall, eftersom jag var lite nervös kändes det skönt att skingra tankarna.
Jag hamnade 1997 bredvid en äldre man som bodde i den delstat jag var på väg till för min andra hälft av au-pairtiden. Han berättade om sitt spännande liv, sin familj, hur han hade tjänat sina miljoner och om ditten och datten. Det var riktigt trevligt faktiskt. Vi skiljdes åt vid Heatrows* entré och vi önskade varandra lycka till med allt och sedan dess har vi (så klart) inte hörts av mer men jag tänker ibland på allt han berättade.

Så visst, allt med flygupplevelsen behöver inte vara pest och pina.
Vad tycker ni om att flyga och om att prata med okända på flyget?

UPDATE:
*Heatrow?? Stavas inte ens så och ligger inte i det land jag syftade på. JFK ska det ju vara. Så klart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att du vill säga något!
Det visar att du engagerar dig i det jag skriver o det gör mig happy happy.