onsdag, mars 23, 2011

LÄMNADE ELIN PÅ DAGIS. TANKAR...

... missförstå mig inte nu med detta inlägg för jag älskar Elins dagis, personalen där och atmosfären och allt. 

Jag rantade med snabba steg upp mot ingången mot dagis efter en hård arbetsdag igår. Längtade efter snuttan så hela kroppen skrek!!

Kommer upp på halva infarten och jag hör att de är utomhus på gården- vad härligt. Vårväder och allt!
Jag närmar mig och ser inte Elin.
Men så...; där är hon. I den stora sandlådan med en fröken som står vid sidan av och pratar med en annan mamma. Det står en annan liten flicka ungefär två meter ifrån Elin och grejar med något som jag inte ser. Jag ser inte Elins ansikte då hon sitter med ryggen emot mig, utan jag noterar bara att hon verkar ha roligt med en spade, som hon bankar med i bänken i sandlådan.

"Hej Elin!", ropar jag och vinkar och hon vänder sig om.
iiiihhhhh skriker det i min hals men det stannar i halsen.
Elin har sand från kinderna ner till hakan.
"Hur mycket har hon ätit av det där?", är min första tanke.
Och även min första mening till fröken.
"Nej, hon har inte ätit det, det är nog bara från när hon trillat.", svarar hon.

"Okej. Min lilla snutta har legat som en uppochnervänd krabba och sprattlat med nyllet nere i sanden," tänker jag.
Men så var ju så klart inte fallet-
nej då. Hon har säkert bara lekt lite. Jaja.
Jag är helt övernojjig och måste skärpa mig.

Elin kommer klättra i träd. Hon kommer trilla och slå sig- och hon kommer med all säkerhet att äta sand. Om hon inte redan gjort det under dagen idag förstås.
Tänk själv hur jag var som liten-
eh ja just det.

1 kommentar:

  1. Å vad jag känner igen detta! Men så får man ju tänka på att det är lite personal på många barn, och att det kan hända vad som helst så fort de vänder sig om.
    Jag vände mig om en gång, det slutade på akuten med spräckt ögonbryn.
    På dagis vände sig om en gång, slutade på akuten det med...med brutet ben. Det går helt enkelt inte att skydda dem från allt, även om man vill =)

    Kram på er!

    SvaraRadera

Kul att du vill säga något!
Det visar att du engagerar dig i det jag skriver o det gör mig happy happy.